​

🇸🇪 Och så var dagen här, ett helt år har gått sedan vi firade vår kärlek och sa ja till varandra och livet tillsammans. ♥️ Nu delar vi bröllopsdag med (Nicoles) farmor och farfar. 

​

När vi satte oss och planera stod det mesta redan klart. Efter att ha fotat 150 bröllop fanns det inte så många svåra beslut att ta. Men vi skulle inte riktigt göra som alla andra. Vi valde en måndag, vi skippade det traditionella schemat med vigsel först och minglade istället. Vi önskade oss äppelträd med drömmen om att fylla hela ängen. Vi skulle ha den absolut bästa tänkbara prästen. En tjej som hade varit värd att flyga in med helikopter men som tur var höll till i vår församling. Vi skulle ha Anna som fotograf, henne kunde jag/vi lita på till 110%. 

​

Vi hade länge drömt om ett bröllop hemma på gården men hållhaken var att vi ville få plats med alla, dvs inte behöva välja bort någon pga platsbrist. Så när vi hade lagt beställningen på växthuset stod det klart, där skulle alla 118 gäster få plats på middag. 

​

För gästerna börja dagen med vad de trodde var vigsel men istället blev traktor med släp till gården. Väl här hemma var det mingel och våfflor som bästa våffleriet fixa. Mätta i magen med en öl eller två traska vi alla bort till kyrkan i ett gigantiskt tåg. Vigsel var helt fantastisk, det skrattades högt (älskar bilderna), applåderades och stampades i golvet. Vi hade två seniorkörer som sjöng helt fantastiskt. Efter vigseln tog vi oss tillbaka och började direkt med dans på gårdsplanen. Dammet yrde och glädjen var stor. 

​

Sen bjöds det in till middag i världen varmaste växthus (vi hade inte väntat oss 25 grader och strålande sol i juni när vi satt och planera). Men nu blev det ju så och det funkade det också. Vi bjöd på (vårt eget griskött) pulled pork, potatissallad, sallader och såsen tillagat på Verket. Stoltare kunde vi inte vara. Vi berätta för alla hur vi slitit nästan ett år med grismatning och kli på magen för att grisarna skulle haft sitt bästa liv. Vi var livrädda att det skulle slängas massa mat så vi påpeka hur fint det var flera gånger. Och vet ni, det blev i stort sett inget som hamna i soporna. Lite sallad och potatis slängdes in till hönsen men köttet åts upp. Det kändes så bra i hjärtat. 

​

När huvudrätten var uppäten var det dags för min (nicoles) mest efterlängtade stund på bröllopsdagen. Att få fotografera tillsammans med grisarna och fåren. Låta klänningen bli så skitig den bara kunde bli. Det blev precis så som jag önskat. Vi var vårt finaste vi, mitt i vår skitiga vardag. Leriga och nyfikna grisar runt bena och gulliga små lamm i famnen. Bästa, bästa! 

​

Därefter byttes klänning och skjorta för att fortsätta middagen med ostar och gårdens egna marmelad till efterrätt. Bland det godaste vi vet. Vi hade verkligen livets dag och kväll. Drömmen att få fira vår kärlek med alla vi älska, på platsen vi älska blev sann. 

Hela sällskapet förflyttade sen till ladan där bandet dragit på ordentligt. Vi är så glada för Partybandet som höll låda så ladan nästan lyfta. 

​

Tacksamhet! 

​

Här är ett litet urval av alla bilder vi fått. Kolla gärna på filmen som Anna satt ihop. Foto: Anna Roström